Det har hänt en del sen sist jag ägnade några minuter av min tid åt att berätta mina tankar för er. Jag skulle kunna be om ursäkt för det, men det skulle indikera att jag brydde mig om er. Och det vore ju hemskt om ni fick för er det.

Assyriska har till exempel vunnit en fotbollsmatch igen. Aganovic hoppade in och nickade in det enda målet mot Östersund. Tre viktiga poäng. Spelet var långsamt och rätt dåligt, men... tre viktiga poäng. Diskussionerna om Assyriskas spel har fortsatt, med all rätt. Jag funderar på att ge mig in i debatten själv, på ett mer övergripande fotbollsmässigt sätt, och resultatet av mina diskussioner med mig själv syns förhoppningsvis här om någon vecka eller så.

I övrigt har de andra svenska lagen gjort europeisk succé som vanligt. Vi har bidragit till utbreddningen av fotbollseuropa, där Elfsborg hjälpte skottar och Malmö tog hand om några andra stackare på de brittiska öarna. Stort, måste jag säga. Solidaritet, kallar vi det.

Om Malmös förlust mot Swansea finns egentligen inte mycket att säga. 4-0 på bortaplan var möjligen i överkant, och om de fått med sig en straff (inte jättetydlig, men klantigt av Swansea-försvararen att sätta sig ens i situationen) innan 2-0 brakade in, ja, då hade det kanske levt åtminstone till returmatchen. Intressant är det naturligtvis att även se Swansea inför Premier League-säsongen. Detta Swansea som gick så bra förra säsongen. Nu i år står det inför vägskälet att fortsätta spela offensiv fotboll, eller börja gneta sig närmre toppen. Hur bra är Swansea om de spelar offensiv fotboll? Mot bottenlagen kommer de få ett stort bollinnehav, lyckas de göra mål? Det tror jag. Mot toppklubbarna då? Det är där det blir intressant. Att stå upp och rulla boll (än mer än förra året) mot United, City och Chelsea är modigt, men kan leda till väldigt lite poäng. För Swansea satsar vidare på samma fotboll, det ser man tydligt.

Annars var det två detaljer jag fastnade för i Swansea: En spansk anfallsstjärna vid namn Michu som såg ut att vara förbannad i två gånger nittio minuter (imponerande att hålla ilskan både inkapslad och visa den utåt, vem sa att man inte kunde behålla kakan och äta den samtidigt?) och två stora (fysiskt sett) mittbackar som verkade väääldigt långsamma. Att Malmö har anfallsspelare som susar förbi dessa mittbackar, ja, då undrar man hur det ska se ut i Premier League. Mot Malmö stod backlinjen ganska högt upp, vilket är naturligt när man är spelmässigt överlägsen, så kanske rättar det till sig utan problem mot bättre motstånd? Swansea-supportrar skulle jag dock råda att vara aningen nervösa inför det.

Elfsborg då? Jo, de var nära, men ändå inte. Celtic visade sig från sin allra sämsta sida på många sätt, och får från ett studentrum i Linköping inga nya fans direkt. Även här finns två detaljer jag fastnade för. Det första är att det är svårt att se att Bangura inte skulle platsa i Celtic. Visserligen har de Samaras, men, trots sin storlek, är det inte direkt som bollmottagare han gör sina bästa moves. I inhemska ligan kan det kanske vara så att Banguras bollmottagningar inte behövs, men nä, nog skulle man hitta en plats för honom ändå, tycker jag. Celtic visade ytterst, ytterst lite offensivt, även om de i hemmamatchen hade ett stort bollinnehav. Dock bollade de runt en bit in på offensiv planhalva, och kom väldigt sällan längre, åtminstone om man ser till bollinnehavet. Bangura i Celtic? Ja tack, skulle jag säga om jag var Celtic. Nej tack, om jag var Bangura. Den andra grejen jag fastnade för var det som svenska lag i allmänhet gör, dvs blir några man inte är. När Kanada står för motståndet i hockey pratas det ibland om att svenskarna måste stå upp för varandra och smälla på ordentligt själva, vilket ofta leder till att svenskarna åker runt och letar tacklingar, istället för att bara spela. Som tydligast har det varit i en del JVM-matcher de senaste åren. Elfsborg pratade om att gå in i närkamperna med de hårda skottarna, men kändes även de som att de ofta smällde på bara för att. Om det hjälpte? Tveksamt. Celtic är nog mer vana vid det spelet än Elfsborg, så varför spela efter deras regler? Varför inte spela sitt eget spel och låta domarna sätta nivån? I andra matchen blåste domaren inte för någonting, men det beror mycket på att båda lagen från början tacklade på allt. Domaren insåg att det inte hade blivit några spelare kvar på planen om han la nivån lägre, och så har Celtic fått sitt spel. Nä, Elfsborg hade nog inte vunnit ändå. Celtic var inte bättre, de var bara lite mindre sämre, skulle jag säga.

Och så har AIK spelat mot Manchester United. En Robin skruvade in ett snyggt mål och en Henriquez bredsidade in ett annat. Just Henriquez gillade jag och hoppas innerligt att han får en del speltid i år. United har annars i stort sett samma trupp som förra året, med undantaget att Zaha har anslutit. Zaha har jag sett väldigt lite av, men kändes i AIK-matchen som en teknisk och ganska snabb spelare. Dock börjar jag redan ifrågasätta hans spelsinne. Ett flertal lägen när han hade bollen nere vid kortlinjen så valdes fel alternativ: När någon var fri på bortre, spelade han på främre; när någon var fri snett inåt bakåt, dribblade han själv; när han kunde dribbla själv, slog han en svår boll in i boxen. En assist dock, så kanske överdriver jag något. Hoppas han får extraträning i spelsinne av Ryan Giggs dock. Som United-fan vill jag inte få en långsammare version av Walcott i famnen. Nej, usch, vilken mardröm.

Och Hammarby har kraschat. Igen. Att se Hammarby är ungefär som att se ett tåg som håller på att spåra ur. Och inte av den gamla förklaringen att det är farligt, men att man ändå inte kan kolla bort. Nej, det är istället så att man då och då (okej då, ganska ofta) önskar att tåget skulle spåra ur, ty en tågkrasch är trots allt väldigt cool att se på, men direkt efter att den tanken slagit en inser man vilket lidande så många människor skulle gå igenom: Passagerarna, lokföraren, tågföretaget, anhöriga... Så jag hoppas att ni överlever trots allt. Jag är en medmänniska, first and foremost.

Snart: Zlatan och Paris gör säsongsdebut. Får inte missas.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gabriel Awrohum slutar med fotbollen vid 21 års ålder för att plugga till läkare i Polen. Sedan ganska många år nu har det pratats om honom i Assyriska-kretsar. Det har pratats om den där unge vänsterbacken, men som alltid gått runt skadad när mandom...

Hade på Aftonbladets webb-tv-sändning för att halvt följa Champions League-lottningen (medan Nordsjälland och Elfsborg fajtades på tv). Simon Bank pratade på om en hel del, Premier League-Kalle likadant; bra så. Sen stod någon typ av programledare dä...

Hammarby är på besök i Södertälje och ska ställas mot Assyriska. Ett Assyriska utan Stefan Batan. Och ett Assyriska utan Kennedy, Besara och Haddad. Va fan är det här? Tre Assyriska-produkter (nåja, jag räknar den långe) är på andra sidan konstgräset...

Om ungefär åtta timmar drar Premier League-säsongen igång när Liverpool och Stoke drabbar samman. Fem ytterligare matcher klockan fyra och dagen avslutas med höjdpunkten: Swansea mot Manchester United.   Liverpool mot Stoke är förfesten alltså. E...

Det vi alla önskar att nybörjardomaren från ÖIS-Assyriska-matchen hade kommit ut och sagt till oss, det säger jag nu. Eller kanske är det den assisterande som ska göra det? Det är svårt att hålla isär de där två, faktiskt. Hur som helst, nu får ni de...