Hade på Aftonbladets webb-tv-sändning för att halvt följa Champions League-lottningen (medan Nordsjälland och Elfsborg fajtades på tv). Simon Bank pratade på om en hel del, Premier League-Kalle likadant; bra så. Sen stod någon typ av programledare där och inte ledde, utan bara pratade lite (väldigt väldigt lite) då och då.

Leifby - vem är du egentligen? Är du journalist? Eller bara en sommarjobbare som blivit kvar? Känner du någon på Aftonbladet? Har du en kompis i Stockholm du sover på soffan hos, och du känner dig tvungen att hjälpa till lite med hyran (ett par år är ju trots allt rätt lång tid) och därför sökt dig ett jobb på tidningen? Kanske i förhoppning om att någon ska missta dig för Stålmannen. Eller är det Lois du är ute efter?

Leifby, Leifby, who are you man?

Det enda jag vet om dig är att du pratar med dialekt. Eller det är inte riktigt sant, jag vet även att du egentligen aldrig pratar om sport på riktigt. Alltså om själva sporten. Du pratar i metaforer och drar liknelser och kastar in namn som inte har med någon sport alls att göra i en gryta och det verkar fungera mest för att så få av läsarna på Sportbladet verkar ha några icke-sport-intressen.

Det är åtminstone min tes. För hur ska jag veta vem du är?

Ska jag dra slutsatser av att du är "programledare" (sätter det inte i citattecken för att vara lustig på din bekostnad, utan bara för att jag inte vet om Aftonbladets webb-tv-sändningar har programledare; de kanske är ur tiden?; egentligen skulle jag kanske skriva "program"-ledare? eller icke-expert?) för ett program och du bryr dig inte ett jota om att informera dig något så när om vad som ska hända. Ja, hur går egentligen en Champions League-lottning till? Inte så svårt för dig att kolla upp kanske? Om vem den där första personen som drog fram bollar ur skålar (låter mycket roligare än vad det är) är, nä, det kan vi ju inte hoppas på att du vet. Herregud, för att veta det hade ni ju behövt skruva upp volymen på tv:n som stod där. Eller ha UEFAs hemsida uppe på någon av datorerna ni hade framför er.

Nej, jag är inte besviken, Leifby. Jag vet ju vad jag får.

Även om jag fortfarande inte vet vem du är.

Minns att du inför Champions League-finalen i våras mest pratade om bratwursts. Gör stora, övergripande liknelser, så att ingen ska kunna syna det du säger, för det är så stort att det garanterat stämmer. Du kanske borde börja skriva om sport? Inte om typ sport på tv. Jag kan själv se programmen. Jag vet om jag gillar programmen eller inte när jag sätter mig och kollar.

Äh, förresten, jag vet inte om jag vill ha dina fotbollssynpunkter. Vi glömmer allt. Frågan är i och för sig snarare om det går att glömma något om någon som jag aldrig vetat något om.

Jag vet inte. Det är nog som en bratwurst en solig sommardag i Berlin.

Leifby. Puss.

Hammarby är på besök i Södertälje och ska ställas mot Assyriska. Ett Assyriska utan Stefan Batan. Och ett Assyriska utan Kennedy, Besara och Haddad. Va fan är det här? Tre Assyriska-produkter (nåja, jag räknar den långe) är på andra sidan konstgräset. Det skulle vara grönare, och kanske är det just det om man ser till publikens storlek, men annars har det inte riktigt gått som de tänkt sig där på Söder. Haddad har spelat en halv träningsmatch; Kenndy är centralfiguren, men har inte riktigt fått den utdelning jag tror att många av oss förväntade sig; Besara har blivit bespottad och hånad.

Haddad finns det inte mycket att säga om, och det som fanns att säga sa jag redan för några veckor sedan. Kennedy, då? Jo, visst är han otroligt viktig för Bajen. Under lång tid försökte amerikanske coachen att anpassa Kennedy till laget, snarare än tvärtom. På senare tid har istället Kennedy fått en mer central roll och frälsaren ska nu frälsa på helt egen hand. Och hur har det gått? Nio matcher under 2012 renderade i åtta poäng. Bra siffror. 14 matcher i år har renderat i sex poäng. Kennedy är ett farligt vapen vid fasta situationer, men att han bara gjort ett (1!) spelmål på 23 matcher är förvånansvärt lite. Väldigt jävla förvånansvärt lite. Han skjuter och skjuter fortfarande, och det ser alltid ut som "bra skott" när han lossar bossan, så frågan är varför han inte producerar mer? Slarv? Tar för mycket ansvar själv? För dåliga avslut? För långt utifrån? Jag vet inte.

Nahir Besara har kritiserats för att vara värre än landslagets gamla sidleds-Danne, och det kanske möjligtvis är sant. Om vi ska ta det från början, är jag dock inte helt med på beskrivningar om att en spelare som spelar mycket bakåt eller i sidled nödvändigtvis är dålig. Spelare har olika roller och att alltid söka en boll i djupled (framåt då, även om ingen någonsin specificerar det) är, undantaget världsstjärnor som Carrick eller Xavi, enligt mig oftast en naiv yngling. Du måste ibland spela framåt, ibland bakåt, och måste bedömas från spelare till spelare och match till match. Att en spelare till stor utsträckning under en match spelar bakåt kan bero på flera olika faktorer, såsom att övriga spelare är stillastående, är tillbakapressade eller jagar för mycket uppåt i banan och lämnar bara två alternativ: spela kort bakåt eller i sidled eller slå chansbollar framåt. Där BÖR en innermittfältare slå typ 90 % av bollarna säkert istället, om det inte är i slutskedet av en match. Så diskussionen är aldrig så svart och vit som ofta uppmålas av supportrar.

Huruvida Rickard har gjort slut med Louise återstår att tvista om, men jag tror bestämt att Bajens fans har tillfället gjort slut med Nahir. Och det är mycket tränarens fel. Nahir har under lång tid setts av väldigt många som en av de bättre ungdomsspelare Assyriska någonsin fått fram. Det tog dock lång tid innan han fick ut sin fulla potential i A-laget, och det var Valentic som löste pusslet. Att placera Nahir som defensiv innermittfältare för att styra spelet är en ganska naturlig tanke, och jag har tänkt samma sak själv. Det finns dock ett bekymmer: Nahir är varken världens bästa bollvinnare eller särskilt säker i det defensiva positionsspelet. Till skillnad från exempelvis Ceyhun Eris, som kunde ta emot bollen felvänd, hålla emot och skapa sig tid för att vända upp, så har Nahir ganska svårt för det. Så för att Nahir ska lyckas spela i den positionen, måste han få hjälp att ta sig fri från bevakning och därmed få tid att vända upp. Detta fungerar bara om du har någon annan som också kan sköta uppspelen, eftersom det annars blir lättläst att punkta Nahir i uppspelsfasen och släppa den andre. Ett delproblem med Nahir är att även i en offensiv fri mittfältsroll saknas den snabbhet som många förväntas ha i den rollen. För att då få ut det mesta av Nahir måste du få honom rättvänd och hyfsat nära målet, där han är giftig. Den ytan är i Hammarby upptagen av Kennedy. Det är ironiskt att en av anledningarna till att Nahir valde Bajen var att Kennedy spelade där, och nu är han den som får honom utbuad.

Så vad ska Nahir göra? Sticka igen? Vill Hammarby ha kvar honom? Tillbaka till Assyriska? Jag vet inte. I Assyriska skulle han få en tränare som förstår honom och som vet hur han ska användas. Hammarby har just nu ingen aning om det. Om det någon annanstans finns en tränare som vet hur man utnyttjar en relativt långsam offensiv innermittfältare, det vet jag inte. Allt går ju på tempo nu. Den moderna fotbollen, sägs det. Valentic har dock visat att det går, frågan är vem som blir nästa att göra det?

Jag nämnde Ceyhun Eris förut, och då undrar man ju såklart vad han egentligen åstadkom i Assyriska. 15 matcher från start och elva poäng, men framför allt: sju spelmål. Sju. Det är klass det.

Om ungefär åtta timmar drar Premier League-säsongen igång när Liverpool och Stoke drabbar samman. Fem ytterligare matcher klockan fyra och dagen avslutas med höjdpunkten: Swansea mot Manchester United.

Liverpool mot Stoke är förfesten alltså. En intressant match av en enda anledning enligt mig: Hur ser Liverpool ut när Suarez inte är på banan? Dels för att kanske fortfarande blir såld, dels för att det är utan den stora stjärnan man kan se hur bra övriga är.

Swansea mot Manchester United, ja. Naturligtvis är det kittlande att se hur Moyes får ihop sitt nya lag; är Rooney med?; vilka kantspelare väljs?; hur kommer den gamle Ferdinand se ut? Och Swansea som verkligen lirar boll: Hur kommer de lyckas med det mot de regerande mästarna? Jag skulle även kunna fråga mig om van Persie gör mål, men nä, det är nog inga höga odds på att han gör det.

Så hur slutar Premier League? Jo, toppen ser nog ut så här:

1. Manchester United

Det här tipset görs mycket med hjärtat, kanske för mycket. När trupperna ses över är det tydligt att Chelsea, City och United har de bästa trupperna. City och United har de bästa anfallarna, City och Chelsea har de bästa mittfältarna, och United har de bästa försvararna. Målvaktspositionen är oviss, men tror att jag lutar åt Hart med en tånagel framför De Gea. Så om City nämns oftare här, varför tippar jag United i topp? En av anledningarna är att truppen är intakt, och har samtidigt saker kvar att hämta från förra året. Kantspelet var stundtals obefintligt då, och Vidic har faktiskt spelat väldigt lite senaste åren. Det största problemet är om Rooney försvinner. Rooney hade inte sin bästa säsong förra året, men producerade ändå tolv mål och tio assist i ligan. Om Rooney säljs ställs högre krav på Kagawa och Welbeck/Hernandez; är de bra nog? Tror det. Vidic får dock inte massa för många matcher, då blir det svårt.

2. Manchester City

City har en väldigt bred trupp, samtidigt som de har en spets. Silva och Agüero kan avgöra matcherna på egna hand från omklädningsrummet, känns det som. Den senare är den som dock inte får bli skadad, det märktes förra året. Visserligen är ersättare som Jovetic mer än kapabla att producera mål och assist, men ingen i City har riktigt det där extremt lilla extra som den lille argentinaren har. City har bredd överallt utom målvaktsposten (som knappast lär bli ett problem), men jag tror att en ny tränare tillsammans med ett gäng nya spelare blir för mycket att spela ihop i tid. Och hur acklimatiseras Navas, Jovetic och Negredo till engelsk fotboll? Den förstnämnde som gjort sig känd som mer än lite hemmakär. Precis som för United är det nog en mittback som allra helst inte ska gå sönder, nämligen Kompany.

3. Chelsea

Mourinho är tillbaka och nu ska titeln till London igen, sägs det. Chelsea har en väldigt bra trupp, dock med en del frågetecken. Hur bra kommer t ex Terry att vara i år? Bakom honom finns Luiz (inte direkt ett fan av honom), Cahill (hård, men inte särskilt bra?) och Ivanonic, och visst kan de räcka rätt bra också, men inte till toppen. Och i vilken form kommer Lampard vara? Om han spelar som förra säsongen, då blir Chelsea farliga, även om han inte längre spelar varje match (se bara på vad Giggs gjort vissa av de senaste säsongerna), men även utan honom är det inte extremt dåligt: Essien, Ramires och Mikel. Men även här känns det som att dessa spelare de senaste åren inte presterat på topp dag ut och dag in, frågan är om Mourinho kan ändra på det? En offensiv trio med Mata, Oscar och Hazard kan man inte klaga på, men kommer deras målchanser att förvaltas av Torres, Ba och Lukaku? Hm, det återstår att se. Hade jag varit Mourinho hade jag gått all-in på Lukaku, men något säger mig (och typ alla i hela fotbollsvärlden) att en ny anfallare snart lunkar in på Stamford Bridge. Återstår att se vem. En toppanfallare och chanserna till ligatiteln ökar väldigt mycket, skulle jag säga.

4. Tottenham

Jag gillar Tottenham redan sedan tidigare, men till i år har de nog tagit ett steg till, åtminstone på pappret. De har de senaste åren varit utan en bra striker, men nu har de äntligen hittat rätt tycker jag i Soldano. Mittfältet (åtminstone det centrala) har så många olika pjäser att coach AVB nog får huvudvärk av att tänka på det. Med Bale kvar i laget så blir det riktigt bra, utan honom så blir det betydligt jobbigare, för då finns Soldano som målskytt, men vem ska spela fram honom? Tottenham utan Bale (utan någon ny värvning) blir beroende av att Lennon ska springa ifrån sin gubbe på kanten och slå in bollen, då övriga centrala mittfältare inte är några offensiv genier direkt. Även försvaret har en del frågetecken, speciellt i det defensiva spelet för båda ytterbacksplatserna. Målvaktspositionen känns löjligt bra på något sätt. Utan Bale: Femma.

5. Arsenal

Arsenal ser rätt bra ut i år, men jag tror att mycket hänger på hur mycket Wilshere kan spela. Förutom honom är problemen som vanligt i backlinjen, men en del av den förklaringen ligger även runt mittfältet. Arteta som en sittande mittfältare fungerar bra i uppspels- och speluppbyggnadsfasen, men som bollvinnare är spanjoren ingen fantom direkt. Detta leder ofta till att försvaret måste välja mellan att stå kvar eller pressa högre upp, och så bra försvarare har inte Arsenal. Det leder till misstag. Inte särskilt imponerad av ytterbackarna heller. Till sin fördel har Arsenal en Cazorla och en snabb Walcott, men vet inte hur långt det räcker. Arsenals skattkista sägs vara full till bristningsgränsen, men utbudet motsvarar inte efterfrågan enligt Wenger. Hittar han rätt innan transfersfönstret stänger? En anfallare av Rooney-klass ändrar en hel del, men leder ändå knappast mer än till max (absolut max) en tredjeplats. Troligen fjärde. Utan Bale i Tottenham och med en skadefri Wilshere: Fyra. Utan Bale i Tottenham och en skadedrabbad Wilshere: Femma.

Resten? Äh, vem bryr sig? Liverpool halvfloppar nog igen (vet inte vad som räknas som flopp för Liverpool längre). Swansea charmant nia i fjol, i år kanske något kliv upp ytterligare, men inte många steg. Everton? Sexa i fjol, sjunker nog en del i år, men inte mycket... ska vi säga sjua? Bottenklubbarna har jag väldigt dålig koll på än, återkommer med mina geniala åsikter någon annan dag. Till dess: Njut inte av fotbollen imorrn, plågas med den. Lär dig härdas. Du kan behöva det om du någon gång börjar gilla Assyriska.

Det vi alla önskar att nybörjardomaren från ÖIS-Assyriska-matchen hade kommit ut och sagt till oss, det säger jag nu. Eller kanske är det den assisterande som ska göra det? Det är svårt att hålla isär de där två, faktiskt. Hur som helst, nu får ni det från mig: I'm changing my plea.

För nu sitter jag här mitt i natten och kollar sport på datorn. Det är varken första eller sista gången. Det är även långt ifrån en slump, så jag har inget att försvara mig med när min tid kommer. Jag skulle kunna hävda att jag studerar för att senare kunna göra en skillnad för lagen i mitt hjärta. Jag skulle kunna hävda att jag vill visa solidaritet mot alla de kommentatorer som anser sig göra ett bra jobb och vill ha lyssnare. Jag skulle kunna påstå att jag lär mig engelska. Men nej, jag gör det av egen fri vilja.

De senaste veckorna har jag levt som i en annan tidszon. Bokstavligen. Jag har levt efter amerikansk tid. Jag har gått och lagt mig vid sju-tiden på morgonen och gått upp runt tre eller fyra på eftermiddagen. Jag har vaknat upp och sett en fotbollsmatch. En kvällsmatch också, om det fanns en. En hel del baseball börjar klockan sju svensk tid, kan jag säga. Sen är det klockan ett och fyra på natten: Ny baseball. Men det beror på, ty förra veckan startade försäsongen av den amerikanska fotbollen upp, och där konkurrerar alltså första quartern (när startspelarna mest spelar) med baseball. Jo, ett hårt liv är det minsann.

Och det enda jag kan tänka på är: Jävlar vad synd att NHL och NBA har uppehåll just nu. Och att Champions League inte har börjat än. Och att Assyriskas matcher typ ALDRIG visas på TV4 Sport (tack för den, bajen) och lika sällan har en fungerande fulstream.

Samtidigt som jag skriver det här leder Yankees med 8-2 mot Los Angeles Angels. Halva matchen kvar. Och allt jag skrivit här innan, det har jag gjort utan ett leende på läpparna. Men nu, när jag kollar igenom det igen, ser att klockar närmar sig halv tre på natten och Yankees leder med 8-2... då är jag rätt stolt över mig själv.

Säga vad man vill om hur idiotiskt det kan tyckas vara att ändra tidszon för sportens skull, men värre saker brukar applåderas. När folk marscherade ut till krig förut har man ju sett att de paraderat genom staden de lämnar, till exempel. Eller att skriva en nyhet om Lars Ohlys penisbild från Twitter. Sett i det perspektivet kan jag tycka att en i sinnet ändrad tidszon för så icke nobla sporter som baseball och amerikansk fotboll är ytterst romantiskt. Så visst kan jag erkänna, I've changed my plea to guilty, men tro fan inte att det betyder att jag på något sätt har förlorat.

Paris vann ligan förra året. De var nära att sänka Barcelona i Champions League. De hade värvat Silva och Zlatan och fått ihop det. Nu har de värvat Cavani, och de ska vara ännu bättre. Så hur såg premiären ut?

Paris var bollförande, de styrde och ställde, men samtidigt sprudlade det knappast av målchanser. Det är inte som fjolåret, där de spelade ihop ett helt nytt lag. Nu har de istället en ny tränare, och därmed försöker han spela ihop ett lag. Det blir en del friktioner i det där arbetet, men samtidigt kan jag tycka att det, om de ska vara bättre i år, borde se lika bättre ut redan nu.

Beroendet av Zlatan var extremt förra året, där han på 33 matcher spottade in 30 mål och spelade fram till ytterligare tre. I premiären idag var det Zlatan som nickade fram Maxwell till kvitteringen. Har beroendet av Zlatan brutits tror ni?

Cavani, Cavani, Cavani, skriker ni nu. Cavani! Jo, målskyttet kommer få hjälp, det ser man redan. Han var nära att nicka in ett redan idag. Men är det där Paris har problem? Hur många målchanser kommer Cavani få? Målchanser som alltså INTE producerats av Zlatan? Hm, vet inte riktigt. För mig visar statistiken från förra året en viktig aspekt. En aspekt som inte går att blunda för i all evighet.

Paris spelar med en hel del mittfältare som förväntas bidra i offensiven. Lucas och Pastore är de självklara, och Lavezzi spelar ofta ytter. Dessa tre spelare startade förra året 30, 25 respektive nio matcher, och producerade fyra, tre respektive noll mål. Och assist då? Det är väl trots allt det en offensiv mittfältare ska bidra med? Sju, fyra respektive tre. Sammanlagt 64 matcher från start och 21 poäng tillsammans. Det är, i all enkelhet, för lite.

Hur kommer det bli i år? Lucas tror jag garanterat kan producera mer. Dels kom han mitt i säsongen, dels är han ung som en högstadiestudent. Lavezzi? Springer och springer, men får ut ytterst lite av någonting alls. En sämre kopia av Ribery? Möjligen. Och Pastore? Han står mest still och vrickar bollar hit och dit. Eller så springer han en stund, tappar bollen och fixar till den knutna hårbollen på huvudet.

Naturligtvis kan jag ha fel. Naturligtvis räcker spelarna till för att ta hem franska ligan. Därifrån  till att gå längre i Champions League är det dock en bit, och Zlatan, han blir inte direkt yngre. Jag hoppas jag har fel, för jävlar vad kul det skulle kunna bli att se ett lag som ställer upp med både Pastore och Lucas på innermittfältet, och Lavezzi, Zlatan och Cavani lurandes där framför. Det förutsätter förstås att de tre förstnämnda höjer sig, och faktiskt börjar producera det som är viktigt.

Det har hänt en del sen sist jag ägnade några minuter av min tid åt att berätta mina tankar för er. Jag skulle kunna be om ursäkt för det, men det skulle indikera att jag brydde mig om er. Och det vore ju hemskt om ni fick för er det.

Assyriska har till exempel vunnit en fotbollsmatch igen. Aganovic hoppade in och nickade in det enda målet mot Östersund. Tre viktiga poäng. Spelet var långsamt och rätt dåligt, men... tre viktiga poäng. Diskussionerna om Assyriskas spel har fortsatt, med all rätt. Jag funderar på att ge mig in i debatten själv, på ett mer övergripande fotbollsmässigt sätt, och resultatet av mina diskussioner med mig själv syns förhoppningsvis här om någon vecka eller så.

I övrigt har de andra svenska lagen gjort europeisk succé som vanligt. Vi har bidragit till utbreddningen av fotbollseuropa, där Elfsborg hjälpte skottar och Malmö tog hand om några andra stackare på de brittiska öarna. Stort, måste jag säga. Solidaritet, kallar vi det.

Om Malmös förlust mot Swansea finns egentligen inte mycket att säga. 4-0 på bortaplan var möjligen i överkant, och om de fått med sig en straff (inte jättetydlig, men klantigt av Swansea-försvararen att sätta sig ens i situationen) innan 2-0 brakade in, ja, då hade det kanske levt åtminstone till returmatchen. Intressant är det naturligtvis att även se Swansea inför Premier League-säsongen. Detta Swansea som gick så bra förra säsongen. Nu i år står det inför vägskälet att fortsätta spela offensiv fotboll, eller börja gneta sig närmre toppen. Hur bra är Swansea om de spelar offensiv fotboll? Mot bottenlagen kommer de få ett stort bollinnehav, lyckas de göra mål? Det tror jag. Mot toppklubbarna då? Det är där det blir intressant. Att stå upp och rulla boll (än mer än förra året) mot United, City och Chelsea är modigt, men kan leda till väldigt lite poäng. För Swansea satsar vidare på samma fotboll, det ser man tydligt.

Annars var det två detaljer jag fastnade för i Swansea: En spansk anfallsstjärna vid namn Michu som såg ut att vara förbannad i två gånger nittio minuter (imponerande att hålla ilskan både inkapslad och visa den utåt, vem sa att man inte kunde behålla kakan och äta den samtidigt?) och två stora (fysiskt sett) mittbackar som verkade väääldigt långsamma. Att Malmö har anfallsspelare som susar förbi dessa mittbackar, ja, då undrar man hur det ska se ut i Premier League. Mot Malmö stod backlinjen ganska högt upp, vilket är naturligt när man är spelmässigt överlägsen, så kanske rättar det till sig utan problem mot bättre motstånd? Swansea-supportrar skulle jag dock råda att vara aningen nervösa inför det.

Elfsborg då? Jo, de var nära, men ändå inte. Celtic visade sig från sin allra sämsta sida på många sätt, och får från ett studentrum i Linköping inga nya fans direkt. Även här finns två detaljer jag fastnade för. Det första är att det är svårt att se att Bangura inte skulle platsa i Celtic. Visserligen har de Samaras, men, trots sin storlek, är det inte direkt som bollmottagare han gör sina bästa moves. I inhemska ligan kan det kanske vara så att Banguras bollmottagningar inte behövs, men nä, nog skulle man hitta en plats för honom ändå, tycker jag. Celtic visade ytterst, ytterst lite offensivt, även om de i hemmamatchen hade ett stort bollinnehav. Dock bollade de runt en bit in på offensiv planhalva, och kom väldigt sällan längre, åtminstone om man ser till bollinnehavet. Bangura i Celtic? Ja tack, skulle jag säga om jag var Celtic. Nej tack, om jag var Bangura. Den andra grejen jag fastnade för var det som svenska lag i allmänhet gör, dvs blir några man inte är. När Kanada står för motståndet i hockey pratas det ibland om att svenskarna måste stå upp för varandra och smälla på ordentligt själva, vilket ofta leder till att svenskarna åker runt och letar tacklingar, istället för att bara spela. Som tydligast har det varit i en del JVM-matcher de senaste åren. Elfsborg pratade om att gå in i närkamperna med de hårda skottarna, men kändes även de som att de ofta smällde på bara för att. Om det hjälpte? Tveksamt. Celtic är nog mer vana vid det spelet än Elfsborg, så varför spela efter deras regler? Varför inte spela sitt eget spel och låta domarna sätta nivån? I andra matchen blåste domaren inte för någonting, men det beror mycket på att båda lagen från början tacklade på allt. Domaren insåg att det inte hade blivit några spelare kvar på planen om han la nivån lägre, och så har Celtic fått sitt spel. Nä, Elfsborg hade nog inte vunnit ändå. Celtic var inte bättre, de var bara lite mindre sämre, skulle jag säga.

Och så har AIK spelat mot Manchester United. En Robin skruvade in ett snyggt mål och en Henriquez bredsidade in ett annat. Just Henriquez gillade jag och hoppas innerligt att han får en del speltid i år. United har annars i stort sett samma trupp som förra året, med undantaget att Zaha har anslutit. Zaha har jag sett väldigt lite av, men kändes i AIK-matchen som en teknisk och ganska snabb spelare. Dock börjar jag redan ifrågasätta hans spelsinne. Ett flertal lägen när han hade bollen nere vid kortlinjen så valdes fel alternativ: När någon var fri på bortre, spelade han på främre; när någon var fri snett inåt bakåt, dribblade han själv; när han kunde dribbla själv, slog han en svår boll in i boxen. En assist dock, så kanske överdriver jag något. Hoppas han får extraträning i spelsinne av Ryan Giggs dock. Som United-fan vill jag inte få en långsammare version av Walcott i famnen. Nej, usch, vilken mardröm.

Och Hammarby har kraschat. Igen. Att se Hammarby är ungefär som att se ett tåg som håller på att spåra ur. Och inte av den gamla förklaringen att det är farligt, men att man ändå inte kan kolla bort. Nej, det är istället så att man då och då (okej då, ganska ofta) önskar att tåget skulle spåra ur, ty en tågkrasch är trots allt väldigt cool att se på, men direkt efter att den tanken slagit en inser man vilket lidande så många människor skulle gå igenom: Passagerarna, lokföraren, tågföretaget, anhöriga... Så jag hoppas att ni överlever trots allt. Jag är en medmänniska, first and foremost.

Snart: Zlatan och Paris gör säsongsdebut. Får inte missas.

Tre raka förluster, varav två fruktansvärda stortorskar mot ett av Assyriskasupportrarnas definitiva hatlag Ängelholm, det var det som krävdes för att stormen skulle börja likna hur det tidigare sett ut i Assyriska. För visst har vi varit här förut? Visst har vi vandrat dessa vägar tidigare? Valentic önskade för några dagar sedan i Länstidningen att mer kritik riktades mot honom, istället för mot spelarna. Så jag tänkte hörsamma honom. Så här är den: Kritiken mot Assyriskas tränare Valentic.

Låt mig först klargöra två saker. För det första, så anser jag fortfarande att Valentic är rätt tränare för Assyriska. För det andra, så anser jag att det finns bättre sätt att vinkla kritiken mot honom själv istället för mot spelarna, utan att han ska behöva säga det. Se bara på Mourinho. Där är en tränare som skyddar de spelare han från början tar med i laget. Återkommer till det lite senare.

Det största problemet som uppkommit den senaste tiden för Valentic anser jag vara hans inkonsekvens. När han inför förra säsongen signades till Assyriska pratade han mycket om sin syn på fotboll, som främst blickade mot Barcelonas bollhållande. Han pratade om hur unga spelare som var på väg uppåt i karriären skulle utgöra stommen i laget, här skulle inga gamla veteraner få plats för gamla insatsers skull. Valentic talade rätt till våra offensiva fotbollshjärtan, och det lät så innerligt ärligt att vi alla höll med honom.

Redan första året hördes en hel del röster om hans avgång. Detta är, sorgligt nog, naturligt i Assyriska. Resultaten kommer inte trots ett par pengainsamlingar och värvningar, och då är det tränaren som ska gå. Hade supportrarna valt själva hade en del spelare fått följa med. Valentic påpekade att detta var ett treårsprojekt och att vi inte kunde förvänta oss stordåd på en gång, men att dåden skulle bli större och större för varje år. Jag höll med honom.

Under det andra året, efter att Superettankontraktet säkrats först i slutomgången året innan, var starten lysande poängmässigt; skulle vi vara där redan år två? Nej, sen kom förlusterna. Och ärligt talat har det inte sett vidare bra ut spelmässigt i särskilt många matcher, så att vi nu tappar på topplagen är bara naturligt. Jag höll mig lugn i båten.

Efter 1-10 på två matcher mot Ängelholm kräver det dock all min koncentration att inte gå bananas. Jag kollar på spelare för spelare och ifrågasätter varenda en. Jag tittar till och med på en spelare som Stefan Batan och tänker, jo, visst gör han ett väldigt bra jobb, men hur många poäng bidrar egentligen killen med offensivt? Men så läser jag vad Valentic säger i LT och tänker att, jo, visst fan ska han ha kritik också.

Det jag främst finner möjligt att kritisera med Valentic är hans ledarstil. Ena stunden har han en storslagen plan att följa, vilken han tror på, och därför vaggas man in i en tro om att han slaviskt ska följa den. Han pratar om bollinnehav och offensiv, men under hans andra år i Assyriska har han mest påstått att vi har ett vasst kontringsspel. Visst kan offensiv och kontringar kombineras till viss grad, men att satsa på bollinnehav och anse att ens främsta offensiva vapen är kontringar? Nej, där går något isär. Det finns egentligen två sätt att se på det. Man kan se det som att han fortfarande ämnar att spela en bollinnehavsfotboll, men hyllar kontringarna som effektiva just för att det av slumpen blivit så att de bidragit till målen. Man kan även se det som att bollinnehavsfotbollens manual har körts i en dokumentförstörare och kontringsfotbollen har tagit sig högst upp i pyramiden. Jag tror på det senare, vilket även, tyvärr, bidrar till att Valentics tränarförmåga sjunker ett par snäpp i mina ögon. En tränare som så tydligt pratar om en idé som format honom, och så överger han det inte ens två år in i elitfotbollen?

Valentic har vid ett par tillfällen talat om hans förändrade syn på fotboll, eller snarare att han funnit en realism i Superettan, där naiviteten regerade i lägre divisioner. Jag kommer osökt att tänka på Barcelona och när Pep fick för sig att skänka ett helt konungarike för att få Zlatan och en plan B till Katalonien. Det gick... sådär. Jag minns att jag då vilt diskuterade med vänner om vad en plan B egentligen är värd. Ska man i alla lägen hålla fast vid sin spelidé för att det är där tryggheten finns? Eller ska man, när resultatet ser ut att gå en emot, tillfälligt överge sin spelidé för att testa något nytt och, kanske, överraska sin motståndare? När man gör enligt det andra synsättet handlar det om att planera för en plan B så pass mycket, att det snarare är en plan A2, men vad händer när den alternativa planen ständigt ingår i ens förberedelser? Risken är stor att man bara går och väntar på att plan B ska användas, och att resultaten av sitt vanliga spel blir lidande. Jag är helt klart av åsikten att en tillräckligt bra plan A, som är ingjuten i spelarna och klubben, räcker i 99 % av fallen. Att då ens ha en plan B är knepigt, då det är väldigt svårbedömt att alltid finna när man är på den där sista procenten och plan B ska implementeras. Ty ibland kan det se ut som att plan A inte fungerar, men att det bara behövs lite mer tid. Risken är större att plan B implementeras i fel läge, än att inte ha någon plan B och därför missa den där sista procenten. Om ni hängde med.

Om vi tar det på ett annat sätt, och jag har nämnt det förut: Valentic har en plan B. Enligt mig är det lite för tydlig. Ett av dragen har visat sig under längre tid, nämligen övergivandet av bollinnehavsfotbollen. I år har bytet Awrohum mot valfri offensiv spelare varit en tydlig plan B. En annan plan B är att han packar mittfältet centralt för att stoppa blödningar. Vi vet alla det här nu, Valentic, så varför tvingas du ständigt göra dessa justeringar? Kan vi inte anta att du snart, efter ett och ett halvt år på posten, får det rätt från start? Hur väljer du dina startspelare? Hur skicklig är du egentligen på att fundera på vad dina motståndare kommer ställa upp med? Du har blivit mer realistisk nu, men har du funderat lite för långt?

Jag gör det lätt för mig och tilltalar dig direkt. Så, Valentic: Om vi ska få ner det till punktform, skulle jag säga att det jag vill kritisera med dig är:
 - Du visar inte förtroende när du kastar om dina planer hela tiden. Du måste sätta dig ner och fundera på vad för fotboll du står för, och sedan spela den fotbollen. Att hela tiden kasta spelare fram och tillbaka i positioner och spelsätt, där vi stundtals spelar med en terrier som defensiv mittfältare, ibland med en skönt långsam bollfördelare, ja, ibland med både och... det bidrar nog inte till säkerhet. Det bidrar inte heller till det jag ska ta upp i nästa punkt.
 - Offensivens uppbyggnad har inte varit särskilt bra. Kontringsspelet har lyckats, visst, men ett offensivt Assyriska har fortfarande svårt att bryta isär motståndarförsvar. Vi har ut väldigt lite av två kvalitetsspelare som Brandeborn och Youssef, hur kommer det sig? Hur ska de, när de är på kanten, agera? Finns en plan? Och hur ska innermittfältarna agera? Ska de ta sig in i boxen, och i så fall hur? Ska de lurpassa utanför? Jag ser ingen vidare konsekvens i hur innermittfältarna agerar, vilket jag tror fifflandet med defensiva mittfältaren bidrar till. Ska vi vara helt ärliga har Valentic inte lyckats ersätta Nahir Besaras roll på innermittfältet.
 - Ungdomarnas uteblivna speltid. Du pratar om att ge ungdomarna chansen, men de får trots allt väldigt lite speltid. Du visar visserligen Awrohum ett 50-procentigt förtroende, men resten då? Nazari? Men vad hände egentligen med Korkes som enligt dig och många andra var så bra på försäsongen? Var har hans speltid tagit vägen? Vad sänder det för signaler när Katourgi spottar in mål i U21, men inte får chansen i A-laget mer än när laget är minst ett par mål efter? Betyder det att U21 är meningslöst? Om det är det, skulle jag gärna vilja få chansen där. Skulle vara kul att lira lite boll om kvällarna ibland nämligen.

Och för att komma tillbaka till starten igen: Om DU vill ta emot kritiken, istället för att öppna upp för fria skott på dina spelare, så måste du börja visa det med ditt agerande, inte bara med dina ord. Du har kastat Gabriel Awrohum till hundarna och låter honom gång på gång bli uppkäkad. Varje jävla match. Du kan prata hur mycket du vill, men när du byter ut samma spelare hela tiden när en förlust är på gång, så visar ditt agerande att du ständigt väljer samma syndabock. Som sedan blir utsatt för kritiken. Handlingar är viktigare än ord, och efter ett och ett halvt år i Södertälje kan jag nog säga att den sista supportern som bedömer dig efter vad du säger nu loggar ut. Det är dags att sluta snacka, Valentic, och visa vad du egentligen vill med Assyriska.

Mohammed Bangura spelade för Elfsborg på bortaplan mot Celtic. Det Celtic som köpte honom från AIK. Det Celtic som sedan lånade ut honom till samma AIK under en höst. Det Celtic som lånade ut honom under ett års tid till Elfsborg. Det Celtic som försökt sig på en ny karriär som misslyckad diplomat.

Ty visst är det en härlig såpa Bangura, Celtic och Elfsborg hamnat i? Celtic som lånar ut Bangura till Elfsborg, som sedan lottas att spelas mot just Elfsborg i kvalet till Champions League. Lennon (inte den kända) går bananas i diverse tidningar och påstår att det vore i Banguras bästa intresse att inte spela matchen. Vad skulle hända om han avgjorde matchen? Jo du, Lennon, då skulle Elfsborg gå vidare.

Frågan är ju vad Celtic egentligen ville med utlåningen. De ville troligen ge Bangura speltid för att komma tillbaka en bättre spelare, eller siktade de möjligtvis på att öka hans marknadsvärde för att sälja honom? I vilket fall som helst skulle ett Champions League-spel för Bangura vara bra för Celtic, problemet är att det nu även skulle finnas ett par hundra miljoners negativa saker för att ta bort den där lilla positiva detaljen.

Att Celtic så öppet och tydligt trycker på i att besluta om ett annat lags startuppställning är anmärkningsvärt och något jag tycker borde stävjas väldigt hårt. Visserligen är den här specifika situationen någorlunda unik, men de pressar ändå en spelare som står under kontrakt med motståndarklubben att inte spela för deras eget bästa. Om detta får göras utan åtgärd, kan man spekulera vad nästa steg är. Storklubbar som säger åt motståndarnas unga talanger att inte spela en match, för att om de avgör kommer de aldrig få sätta en fot i storklubben efteråt?

Märkligt agerande tycker jag även fansen i den första matchen i Skottland visade upp, där de buade ut Bangura vid varje bollkontakt. Hade de haft mer respekt för en spelare som vägrar att spela för sin klubb han har kontrakt för? Eller, om vi ska ta ett jämförande exempel, hade de haft mer respekt om Bangura varit kvar i Celtic och gjort en Tevez? Om Bangura hade vägrat spela för Elfsborg (klubben han har kontrakt med), vad säger att han inte kan vägra spela för Celtic någon gång i framtiden när/om han kommer tillbaka dit? Han har i sådana fall bevisat att det går att komma åt honom med påtryckningar utifrån. Jag skulle som Celtic-fan nog varit mer ifrågasättande om han ställt sig vid sidan av planen. Nåväl, fotbollssupportrar tenderar väl inte att vara de mest rationella människorna vi känner.

Lennon frågade sig om Bangura skulle göra sig omöjlig i Celtic om han spelade, jag frågar mig istället om Celtic nu har gjort sig omöjliga för Bangura. Tänk dig en Champions League-succé senare för anfallaren, sätt dig in i hans situation och fråga dig själv: Skulle du vilja spela för Celtic igen? Njä, tveksamt va?