Paris vann ligan förra året. De var nära att sänka Barcelona i Champions League. De hade värvat Silva och Zlatan och fått ihop det. Nu har de värvat Cavani, och de ska vara ännu bättre. Så hur såg premiären ut?

Paris var bollförande, de styrde och ställde, men samtidigt sprudlade det knappast av målchanser. Det är inte som fjolåret, där de spelade ihop ett helt nytt lag. Nu har de istället en ny tränare, och därmed försöker han spela ihop ett lag. Det blir en del friktioner i det där arbetet, men samtidigt kan jag tycka att det, om de ska vara bättre i år, borde se lika bättre ut redan nu.

Beroendet av Zlatan var extremt förra året, där han på 33 matcher spottade in 30 mål och spelade fram till ytterligare tre. I premiären idag var det Zlatan som nickade fram Maxwell till kvitteringen. Har beroendet av Zlatan brutits tror ni?

Cavani, Cavani, Cavani, skriker ni nu. Cavani! Jo, målskyttet kommer få hjälp, det ser man redan. Han var nära att nicka in ett redan idag. Men är det där Paris har problem? Hur många målchanser kommer Cavani få? Målchanser som alltså INTE producerats av Zlatan? Hm, vet inte riktigt. För mig visar statistiken från förra året en viktig aspekt. En aspekt som inte går att blunda för i all evighet.

Paris spelar med en hel del mittfältare som förväntas bidra i offensiven. Lucas och Pastore är de självklara, och Lavezzi spelar ofta ytter. Dessa tre spelare startade förra året 30, 25 respektive nio matcher, och producerade fyra, tre respektive noll mål. Och assist då? Det är väl trots allt det en offensiv mittfältare ska bidra med? Sju, fyra respektive tre. Sammanlagt 64 matcher från start och 21 poäng tillsammans. Det är, i all enkelhet, för lite.

Hur kommer det bli i år? Lucas tror jag garanterat kan producera mer. Dels kom han mitt i säsongen, dels är han ung som en högstadiestudent. Lavezzi? Springer och springer, men får ut ytterst lite av någonting alls. En sämre kopia av Ribery? Möjligen. Och Pastore? Han står mest still och vrickar bollar hit och dit. Eller så springer han en stund, tappar bollen och fixar till den knutna hårbollen på huvudet.

Naturligtvis kan jag ha fel. Naturligtvis räcker spelarna till för att ta hem franska ligan. Därifrån  till att gå längre i Champions League är det dock en bit, och Zlatan, han blir inte direkt yngre. Jag hoppas jag har fel, för jävlar vad kul det skulle kunna bli att se ett lag som ställer upp med både Pastore och Lucas på innermittfältet, och Lavezzi, Zlatan och Cavani lurandes där framför. Det förutsätter förstås att de tre förstnämnda höjer sig, och faktiskt börjar producera det som är viktigt.

Det har hänt en del sen sist jag ägnade några minuter av min tid åt att berätta mina tankar för er. Jag skulle kunna be om ursäkt för det, men det skulle indikera att jag brydde mig om er. Och det vore ju hemskt om ni fick för er det.

Assyriska har till exempel vunnit en fotbollsmatch igen. Aganovic hoppade in och nickade in det enda målet mot Östersund. Tre viktiga poäng. Spelet var långsamt och rätt dåligt, men... tre viktiga poäng. Diskussionerna om Assyriskas spel har fortsatt, med all rätt. Jag funderar på att ge mig in i debatten själv, på ett mer övergripande fotbollsmässigt sätt, och resultatet av mina diskussioner med mig själv syns förhoppningsvis här om någon vecka eller så.

I övrigt har de andra svenska lagen gjort europeisk succé som vanligt. Vi har bidragit till utbreddningen av fotbollseuropa, där Elfsborg hjälpte skottar och Malmö tog hand om några andra stackare på de brittiska öarna. Stort, måste jag säga. Solidaritet, kallar vi det.

Om Malmös förlust mot Swansea finns egentligen inte mycket att säga. 4-0 på bortaplan var möjligen i överkant, och om de fått med sig en straff (inte jättetydlig, men klantigt av Swansea-försvararen att sätta sig ens i situationen) innan 2-0 brakade in, ja, då hade det kanske levt åtminstone till returmatchen. Intressant är det naturligtvis att även se Swansea inför Premier League-säsongen. Detta Swansea som gick så bra förra säsongen. Nu i år står det inför vägskälet att fortsätta spela offensiv fotboll, eller börja gneta sig närmre toppen. Hur bra är Swansea om de spelar offensiv fotboll? Mot bottenlagen kommer de få ett stort bollinnehav, lyckas de göra mål? Det tror jag. Mot toppklubbarna då? Det är där det blir intressant. Att stå upp och rulla boll (än mer än förra året) mot United, City och Chelsea är modigt, men kan leda till väldigt lite poäng. För Swansea satsar vidare på samma fotboll, det ser man tydligt.

Annars var det två detaljer jag fastnade för i Swansea: En spansk anfallsstjärna vid namn Michu som såg ut att vara förbannad i två gånger nittio minuter (imponerande att hålla ilskan både inkapslad och visa den utåt, vem sa att man inte kunde behålla kakan och äta den samtidigt?) och två stora (fysiskt sett) mittbackar som verkade väääldigt långsamma. Att Malmö har anfallsspelare som susar förbi dessa mittbackar, ja, då undrar man hur det ska se ut i Premier League. Mot Malmö stod backlinjen ganska högt upp, vilket är naturligt när man är spelmässigt överlägsen, så kanske rättar det till sig utan problem mot bättre motstånd? Swansea-supportrar skulle jag dock råda att vara aningen nervösa inför det.

Elfsborg då? Jo, de var nära, men ändå inte. Celtic visade sig från sin allra sämsta sida på många sätt, och får från ett studentrum i Linköping inga nya fans direkt. Även här finns två detaljer jag fastnade för. Det första är att det är svårt att se att Bangura inte skulle platsa i Celtic. Visserligen har de Samaras, men, trots sin storlek, är det inte direkt som bollmottagare han gör sina bästa moves. I inhemska ligan kan det kanske vara så att Banguras bollmottagningar inte behövs, men nä, nog skulle man hitta en plats för honom ändå, tycker jag. Celtic visade ytterst, ytterst lite offensivt, även om de i hemmamatchen hade ett stort bollinnehav. Dock bollade de runt en bit in på offensiv planhalva, och kom väldigt sällan längre, åtminstone om man ser till bollinnehavet. Bangura i Celtic? Ja tack, skulle jag säga om jag var Celtic. Nej tack, om jag var Bangura. Den andra grejen jag fastnade för var det som svenska lag i allmänhet gör, dvs blir några man inte är. När Kanada står för motståndet i hockey pratas det ibland om att svenskarna måste stå upp för varandra och smälla på ordentligt själva, vilket ofta leder till att svenskarna åker runt och letar tacklingar, istället för att bara spela. Som tydligast har det varit i en del JVM-matcher de senaste åren. Elfsborg pratade om att gå in i närkamperna med de hårda skottarna, men kändes även de som att de ofta smällde på bara för att. Om det hjälpte? Tveksamt. Celtic är nog mer vana vid det spelet än Elfsborg, så varför spela efter deras regler? Varför inte spela sitt eget spel och låta domarna sätta nivån? I andra matchen blåste domaren inte för någonting, men det beror mycket på att båda lagen från början tacklade på allt. Domaren insåg att det inte hade blivit några spelare kvar på planen om han la nivån lägre, och så har Celtic fått sitt spel. Nä, Elfsborg hade nog inte vunnit ändå. Celtic var inte bättre, de var bara lite mindre sämre, skulle jag säga.

Och så har AIK spelat mot Manchester United. En Robin skruvade in ett snyggt mål och en Henriquez bredsidade in ett annat. Just Henriquez gillade jag och hoppas innerligt att han får en del speltid i år. United har annars i stort sett samma trupp som förra året, med undantaget att Zaha har anslutit. Zaha har jag sett väldigt lite av, men kändes i AIK-matchen som en teknisk och ganska snabb spelare. Dock börjar jag redan ifrågasätta hans spelsinne. Ett flertal lägen när han hade bollen nere vid kortlinjen så valdes fel alternativ: När någon var fri på bortre, spelade han på främre; när någon var fri snett inåt bakåt, dribblade han själv; när han kunde dribbla själv, slog han en svår boll in i boxen. En assist dock, så kanske överdriver jag något. Hoppas han får extraträning i spelsinne av Ryan Giggs dock. Som United-fan vill jag inte få en långsammare version av Walcott i famnen. Nej, usch, vilken mardröm.

Och Hammarby har kraschat. Igen. Att se Hammarby är ungefär som att se ett tåg som håller på att spåra ur. Och inte av den gamla förklaringen att det är farligt, men att man ändå inte kan kolla bort. Nej, det är istället så att man då och då (okej då, ganska ofta) önskar att tåget skulle spåra ur, ty en tågkrasch är trots allt väldigt cool att se på, men direkt efter att den tanken slagit en inser man vilket lidande så många människor skulle gå igenom: Passagerarna, lokföraren, tågföretaget, anhöriga... Så jag hoppas att ni överlever trots allt. Jag är en medmänniska, first and foremost.

Snart: Zlatan och Paris gör säsongsdebut. Får inte missas.